Elektrisk förstärkare

Egenskaper för den elektriska förstärkaren

En elektrisk förstärkare är en elektronisk enhet som förstärker elektriska signaler. I allmänhet består en förstärkare av ett förstärkarelement (vanligtvis en transistor) och hjälpkretsar för att ställa in förstärkarens arbetspunkt. När det gäller förstärkare måste vi vara medvetna om ett viktigt faktum: själva förstärkaren har ingen strömkälla, tvärtom behöver den ström för sin funktion.  Därför måste förstärkaren, förutom den ingång till vilken vi matar den insignal som ska förstärkas och den utgång från vilken vi tar den förstärkta signalen, också ha en energikälla – en strömförsörjning. En del av denna energiproduktion tillförs  till utsignalen omvandlas den andra strömförsörjningsenergin till förlustvärme.

Distribution av elektriska förstärkare:

1. Enligt de aktiva komponenter som används

(a) Elektronrör.

b) transistor

(c) med integrerade kretsar

2. Efter frekvens:

a) låg frekvens – de förstärker frekvenser i intervallet 20 Hz – 20 kHz (frekvenser som är hörbara för det mänskliga örat),

används främst i elektroakustiska apparater

b) högfrekventa – de arbetar i  högfrekvensband över 20 kHz, de används i enheter för

trådlös överföring och bearbetning av meddelanden
pengar för registrering

3. Beroende på den överförda bandbredden:

(a) smalband

kan arbeta i både det låga och höga frekvensområdet och fungera som frekvensfilter

(b) bredband

förstärka signaler över ett mycket brett frekvensband (Hz – MHz)

4. Beroende på typen av förstärkt elektrisk kvantitet:

(a) spänningsförstärkare

(b) strömförstärkare

(c) effektförstärkare

5. Enligt positionen för resten av arbetspunkten:

a) Förstärkare som arbetar i klass A – vilopunkten ligger på den linjära delen av överföringen av den karakteristiska, utgångskollektorströmmen Ic passerar genom transistorn under hela varaktigheten (under hela period) av excitationssignalen för basströmmen, öppningsvinkeln Ψ=2π.

b) Förstärkare som arbetar i klass B – vilopunkten ligger vid kollektorströmmens avslutningspunkt Ic , den utgående kollektorströmmen Ic passerar genom transistorn under den tid som excitationssignalens halvperiod varar av basströmmen, öppningsvinkel Ψ = π.

c) Förstärkare som arbetar i klass C – vilopunkten ligger efter kollektorströmmens slutpunkt Ic , den utgående kollektorströmmen Ic passerar genom transistorn på en tid som är kortare än halva perioden för excitationssignalen basströmmens öppningsvinkel Ψ<π;

6. Beroende på vilken typ av koppling som finns mellan graderna:

a) med direkt (enkelriktad) länk

b) med transformatorlänk

c) med kapacitiv koppling (RC-koppling)

7. Enligt kopplingen av de förstärkande elementen

Enligt elektroden i det förstärkande elementet (transistorn) som är gemensam för ingångs- och utgångskretsen:

(a) med en gemensam emittent

(b) med en gemensam bas

(c) med en gemensam uppsamlare